Text 100 Stockholm

Vill du vara med och sätta Sveriges digitala agenda?

Den som fortfarande tvivlar på att B2B-företagen kan dra nytta av sociala medier ska nu få ett mycket konkret exempel. Vår nya IT-minister Anna-Karin Hatt är en som nu tar till sig detta med sociala medier. Hon finns bland annat på Twitter. Det som skiljer hennes närvaro på Twitter från många andra politikers är att hon faktiskt uppmanar till dialog.

Senare i år ska regeringen presentera sina mål på IT-området i ett dokument kallat den digitala agendan. Nu i veckan kom en uppmaning från Anna-Karin Hatt till företag och personer att komma med uppslag på ämnen att diskutera på denna digitala agenda - hon valde att efterlysa det på Twitter och satte en hashtag för en löpande diskussion: 

Efter uppmaningen har ett antal svar och retweets fött fram början på en intressant diskussion, som jag hoppas kan bli ännu intressantare. Följ hashtagen #dafs för att se diskussionen och delta. Jag är lite förvånad över att inte fler företag tar chansen att berätta på Twitter om vad de anser borde vara med på Sveriges digitala agenda för att forma framtiden.

Det här är ett utmärkt exempel på hur företag - både B2B och B2C - kan använda Twitter för att knyta relationer med rätt personer och påverka. Nyttan ligger här inte i den virala spridning som de flesta företag ofta tror är nyckeln till framgång på Twitter, istället är samtalet i centrum.

Att våra svenska politiker nu blir allt mer närvarande och dialoginriktade i de sociala medierna gör också att möjligheterna till den här typen av påverkan naturligtvis blir allt större. Så ta chansen och påverka!

 

 

 

Wikipedia och den digitala klyftan

NY Times skriver om att mindre än 15 procent av de som bidrar med innehåll på Wikipedia är kvinnor. Det som är intressant är att det står i motsats till användningen av sociala medier i stort. PR-gurun Brian Solis skrev i höstas om könsfördelningen inom sociala medier - och där framkom att på de flesta större sociala plattformarna är det procentuellt fler kvinnor än män bland användarna, och att det är relativt jämnt i hur inflytelserika de är.

Varför går då Wikipedia emot strömmen? I NYT-artikeln beskrivs det faktum att de som engagerar sig i Wikipedia har en lång historia av att vara emot drastiska förändringar som styrs utifrån. Innehållet ska vara användargenererat och inte påverkas av externa krafter. Artikeln tar också upp flera exempel på vad könsgapet har lett till - som att TV-program med många manliga tittare, som Sopranos, får långa artiklar om varje avsnitt, medan program som Sex and the City berörs oerhört kortfattat.

Det finns också en "nördkultur" inom Wikipedia-communityn som belönar idogt faktaletande och teoretisk specialisering. Dessa faktanördar är nog oftare män än kvinnor. Frågan är om detta går att rubba.

Sue Gardner, som är VD för Wikipedia Foundation säger något som är fundamentalt för Wikipedia:

“The difference between Wikipedia and other editorially created products is that Wikipedians are not professionals, they are only asked to bring what they know.”

Men uppfattas det verkligen på det viset idag? - är inte uppfattningen att de som skriver på Wikipedia ska vara experter? Och har kvinnor och män samma syn på hur mycket "expert" man bör vara för att publicera på Wikipedia?

Jag har en fantastisk företagsblogg - varför kommer inte läsarna?

Sambandet mellan enastående innehåll på en blogg och en stor läsarskara är faktiskt inte alltid det man kan tro. De bloggar som kommunicerar skarpa och tänkvärda texter har ibland faktiskt relativt begränsat med läsare. Det kan bero på att det är en blogg med en väldigt nischad målgrupp, och då är det förstås helt okej. Att starta en blogg är ofta ett utmärkt sätt att ta ägarskap över kommunikationen med en viss målgrupp som inte många andra kommunicerar riktat emot.

Ofta är det dock så att många faktiskt tror att högkvalitativt blogginehåll sprider sig självt - och därför sitter och väntar på att läsare helt enkelt ska komma och knacka på dörren för att läsa. Särskilt experter som är vana vid att folk alltid lyssnar på deras åsikter kan ibland ha svårt att inse att det krävs proaktiva insatser för att få målgrupper att hitta till deras bloggar. Enligt min erfarenhet blir det då inte framgångsrikt. Mängden nedlagt arbete på innehållsproduktion motsvarar sällan uppnått resultat i form av antal läsare.

De lärdomar som jag själv  har dragit efter att ha hjälpt företag med detta är att det finns ett antal grundläggande punkter man bör tänka på som företagsbloggare när du startar en blogg och vill dra trafik till den:

1) Omvärldsbevaka på ett effektivt sätt. För att hitta rätt personer att bygga relation med, som kan hjälpa till att driva trafik till din blogg, så behöver du ha kolla på din omvärld. Detta har jag skrivit ett inlägg om tidigare i Lyssnar du på rätt sätt?

2) Välj ut de bloggare inom ditt område som du vill bygga relation med. Vilka är de mest inflytelserika bloggarna inom ditt område? Du kan bygga relationen på flera sätt - du kan antingen kommentera på en post på intressanta bloggen, länka till bloggen från en bloggpost på din egen blogg, eller varför inte bjuda in bloggaren som gästbloggare på din egen blogg? Då brukar ofta personen skriva om det på sin egen blogg och länka också.

3) Fundera över vilka andra plattformar du kan använda för att (a) bygga nya relationer med påverkare och (b) dra trafik till bloggen. Det finns ett flertal andra sociala medie-verktyg som samverkar på ett bra sätt med en företagsblogg:

- Twitter: Många bloggare twittrar också, så om du har identifierat en bloggare du vill bygga relation med kolla också om personen finns på Twitter. Twitter är utmärkt att använda för att leta rätt på personer och företag eftersom det har en bra sökfunktion i Twitter Search. Om du har byggt upp en stor följarskara kan du dra en hel del trafik till din blogg genom att länka till varje ny bloggpost du skriver.

- LinkedIn: LinkedIn har idag har över 80 miljoner användare och i princip samtliga befinner sig något "karriäryrke" (stor skillnad mot Twitter som har en mer heterogen användarskara) och vill använda LinkedIn för att knyta nya kontakter och utbyta information. I samverkan med en företagsblogg kan LinkedIn användas exempelvis för att sprida nya information om nya bloggposter. Du kan integrera LinkedIn med Twitter så att allt innehåll som twittras även kommer upp på LinkedIn. Dessutom kan du använda grupperna på LinkedIn genom att diskutera innehåll inom ditt område i rätt grupper och där länka till din blogg.Jag har skrivit mer om att använda grupper på LinkedIn här

- Facebook: Facebook är förstås den plattform som har störst användarbas med nära 600 miljoner användare idag. Att skapa en Facebook fanpage för företaget eller bloggens område är ett enkelt sätt att skapa fler läsare hos en blogg.

- YouTube: Att starta en företagskanal på YouTube blir allt vanligare - här kan allt från produktdemonstrationer och virala filmer till mer strategiska VD-intervjuer eller kundintervjuer publiceras.Video får allt större plats i många företags medieportföljer, både för B2B- och B2C-företag. Videofilmer kan förstås embeddas på bloggen och samverkar därför utmärkt med en företagsblogg.

Det finns naturligtvis fler saker att tänka på, som t ex sökmotoroptimering för att andra ska hitta din företagsblogg lättare, det har jag skrivit om tidigare här. Du bör också se över vilka bloggportaler där du kan registrera din blogg och var den bör "pingas", samt om det finns forum som diskuterar bloggens område, där du kan delta i diskussionerna och på så vis dra trafik till bloggen.

Ja, detta var som sagt några grundläggande saker att tänka på för att få fler läsare till en blogg, det finns säkert mer att tänka på - har du fler tips?

 

 

De sociala medierna i valet - en reflektion

De sociala mediernas påverkan på 2010 års valrörelse har diskuterats flitigt. Nu när valet är över så kan vi dra en betydelsefull slutsats:

Svenskarna har i årets val pratat valfrågor och politik i de sociala medierna som aldrig förr. Partierna har dock ofta varit oförmögna att knyta an till diskussionerna på ett bra sätt. Vad beror det på? Enligt min åsikt finns det en kärnorsak: Majoriteten av partierna har utgått ifrån kanal istället för fråga när de har kommunicerat. Erik Bratthall, koordinator för alliansens kampanjstab sammanfattar hållningen i sociala medier ganska väl för flera av partierna när han säger: “vi är beredda och finns på sociala medier. Men för den allmänna väljaren tror jag inte att det är naturligt att gå in där”.

Uttalandet tyder på en förvånande reaktiv inställning och ett alltför kanalfokuserat tänk.

Var har vi sett partier engagera väljarna genom att fråga vad de tycker är viktigt, för att sedan prata med dem i i den kanal där de diskuterar frågan? De exemplen är lätträknade.

De politiska diskussioner som jag har sett i de sociala medierna har skett på tre olika sätt - ingen av dem där partierna faktiskt pratar med väljarna:

Medborgarnas diskssuioner

Aldrig tidigare har politiska initiativ, valfrågor och debatter nagelfarits så i sociala medier som i år. Diskussionerna väljarna emellan har förts på Facebook, i bloggar, på Twitter och på andra sociala medieplattformar. Dock lyser partierna oftast med sin frånvaro i dessa diskussioner.

Politikernas diskussioner med varandra

De politiska plattformar som etablerats för att knyta samman människor med politiken har huvudsakligen engagerat de redan engagerade. Ett exempel är det socialdemokratiska Netroots. Den här typen av nätverk är dock viktiga för att bygga ett engagemang, en samhörighet och dela kunskaper, men det måste kompletteras med mer väljardialog.

Partiernas tal till (inte med) folket

När de politiska partierna väl försökte engagera medborgarna så pratar man till dem - inte med dem. Detta är enligt min åsikt ett allvarligt misstag när det gäller hanteringen av sociala medier i valet år 2010. Att exempelvis följa en valdebatt i TV samtidigt som på Twitter resulterade i en kapplöpning mellan partierna i att skrika högst om den egna förträffligheten. Föga engagerande eller informativt för potentiella väljare. Twitter-användare började till och med efterlysa hashtaggar där man kunde följa valet utan "partiernas spammande".

Mymlan skriver ett mycket bra inlägg där hon också skriver om den här frågan: Sociala medier en succé i valrörelsen.

Hembygge viktigare än omvärldsbevakning?

För vissa företag verkar det vara viktigare att skapa nya, egna sociala medieplattformar än att delta där diskussionerna redan pågår. Grundtanken är säkert god, man vill ta ledarskap om en viss fråga och har visionen att alla intresserade ska komma till den egna hemplattformen. 

Ofta lönar det sig dock som företag att göra ordentlig research först på hur ämnet i fråga diskuteras i de sociala medierna idag. Kanske är det bättre att lägga kraften på att delta på de diskussionsforum och andra relevanta plattformar som redan finns, än att försöka skapa något helt nytt och försöka locka målgrupperna från något etablerat? Det är en betydande tidinvestering som krävs för att skapa en ny och livskraftig social plattform. Om det lyckas kan det få fantastiska positiva följder - man tar ägarskap över ett ämne, skapar en tät dialog med målgruppen och skapar långsiktigt engagemang. Välkända Dell Ideastorm är ett lyckat exempel.

Men de flesta organisationer har inte lika stora resurser att lägga på sociala medier som Dell, och i de fallen kan det vara så att tiden inledningsvis läggs mer effektivt på att delta på befintliga användarforum. Men de två alternativen bör inte heller vara uteslutande - om man väljer att satsa på att bygga en egen community så bör man även ha koll på hur ämnet diskuteras i allmänna forum.

Ett exempel som jag nyligen stötte på själv är forumet FunBeat, där det diskuteras kring träningsfrågor och träningsutrustning. I forumet har det i tråden där loppet Lidingöloppet diskuteras uppkommit mycket kritiska kommentarer till sponsorn Powerades produkter. Löpare ventilerar friskt sina erfarenheter, men sponsorn själv lyser med sin frånvaro i forumet.

Powerade själva har dock startat en egen community på en egen plattform, där inga kritiska frågor diskuteras såhär långt. Initiativet ser ut att ha fallit relativt väl ut med en aktiv community. Det man emellertid frågar sig är varför Powerade prioriterar den egna plattformen så mycket mer än allmänna träningsforum? Särskilt när det är ett av Sveriges främsta träningsforum som diskuterar just Lidingöloppet, där Powerade är sponsor? Allt krut verkar läggas på hemplattformen medan inga resurser alls läggs på omvärldsbevakning och bemötanden på andra platser - en felprioritering i mina ögon.

Här borde Powerade även vara aktiva på forumet FunBeat och bemöta kritiken öppet och direkt med fakta om vad som gäller om de egna produkterna. Det finns också stora fördelar i att dra trafik från allmänna forum till hemplattformen, och sedan fortsätta diskussionen där.

En social jogg - kan det vara nåt?

Oftast när företag börjar följa mig på Twitter så är jag ganska likgiltig. Kanske beror det på att företagen består av ena hälften bantningshjälpmedel och andra hälften fantastiskt billiga Rolexklockor från Rumänien. Inget av det känner jag är särskilt väl målgruppsanpassat - surprise surprise.

Men så i förrgår började Salomon Stockholm följa mig på Twitter. Det är Salomons löparbutik i Stockholm som börjat engagera sig både på Twitter och även på Facebook.

För er som inte känner mig närmare kan jag berätta att på min fritid satsar jag en hel del på löpning just nu, med Lidingöloppet den 25:e september som mål. Jag har även skrivit någon rad ibland på Twitter om min löpning, ofta med hashtaggarna #löpning och #Lidingöloppet.

Hos Salomon Stockholm fick jag även reda på att de har startat "sociala löparträffar", där man utgår från butiken på Norrlandsgatan och deltagarna kan få tillfälle att testa utrustning och träffa andra löpare. Man hade även tagit in ultralöparen Fredrika Gullfot, som kan ge löpartips. En utomordentlig idé tycker jag!

För företagen inom träningsutrustning i Sverige tror jag att det finns stora möjligheter just i att bygga mer aktiva sociala communities för sina produkter. Själv har jag nyligen börjat sätta mig in i den sociala svenska träningssfären. Det finns idag en ganska stor löparbloggosfär i Sverige, samt de två stora svenska forumen FunBeat och Jogg.se. Här diskuteras ofta träning, olika produkter och tävlingar, men sällan med medverkan från företagen själva. Här finns det stora möjligheter för skoföretag och även andra utrustningstillverkare att bli mer aktiva - både genom att delta i befintliga forum och att skapa egna communities, som även kan träffas IRL, som Salomon gjort. Självklart bör de göra det på rätt sätt - inte genom att spamma reklamerbjudanen, utan genom att lyssna och bjuda in till dialog.

Joggare och annat inbitet träningsfolk är ofta även prylnördar och extremt intresserade av att testa ny utrustning. Det behöver inte vara svårare än att bjuda in till en "social jogg" med möjligheter att testa nytt och träffa kul folk - och självklart att få springa en runda!

Twitter - hur återföljer du?

Varje dag går jag, liksom säkert många andra, in och tittar på vilka nya Twitterföljare jag har fått. Då ska beslutet fattas om jag ska följa dem tillbaka. Många gör helt enkelt så att de följer alla tillbaka som följer dem själva för att det är "god Twitter-etikett". Så gjorde även jag själv till en början, men efter ett tag så tyckte jag att det blev alltför oöverskådligt när jag började följa nästan ett tusental personer.Trots att jag arrangerar och filtrerar användare på olika sätt så blir det ändå svårt att hålla överblicken tycker jag.

Tia Fischer på Social Media Today har skrivit posten Twitter Profiles and the 3-second rule, som beskriver hur hon avgör vem hon vill återfölja på 3 sekunder. Jag håller inte riktigt med henne i resonemangen men det som är intressant är att vi alla resonerar olika om vilka som är intressanta att följa, beroende på att vi helt enkelt använder Twitter av olika anledningar.

Själv använder jag Twitter både för mitt yrke som PR-konsult och "Social Media-specialist", samt privat för mitt eget höga nöjes skull. Därför faller de som jag väljer att återfölja oftast i någon av följande kategorier:

• Kunniga inom PR/sociala medier/media och journalister - personer som delar med sig inom dessa ämnen och även delar intressanta länkar eller åsikter är alltid intressanta. .
• Personer som ofta hittar en rolig personlig twist på nyheter och händelser - Twitters 140 tecken lämnar ofta utrymme för obetalbara dräpande one-liners och vissa människor har förmågan att göra det på ett riktigt kul sätt. Humor är kul och ett bra sätt att få fram poänger!
• Intressanta och/eller offentliga personer och organsiationer/föreningar som jag vill veta mer om - de kan ha bakgrund inom politik, media, sport etc. Rent personligt intresse
• Personer som verkar allmänt trevliga och har vettiga saker att säga och har intressanta nätverk av personer att ta del av
• De som jag följer för att jag är intresserad av hur de kommunicerar - kan vara företag och personer, politiska partier osv. Har både med ett privat och yrkesmässigt intresse att göra.

Ungefär så ser det ut för mig med de personer som jag återföljer på Twitter idag (lite hårddraget förstås). Rent allmänt så försöker jag begränsa antalet som jag följer idag genom att ta bort en del personer - dessa är oftast utländska användare som uppdaterar "för mycket" och ointressanta saker, som gör det svårt att se vad som verkligen är relevant. I takt med att det tillkommer allt fler användare så blir sållningen allt mer finmaskig för mig - det krävs mer och mer som är rätt för att jag ska återfölja nya personer.

Men det som är kul är ju att detta är helt olika för olika personer - hur ser det ut för er, vilka återföljer ni på Twitter?

Grupperna på LinkedIn - en outnyttjad resurs

Nyligen blev jag medlem i gruppen B2B Social Media på LinkedIn som redan har gett mig flera tips på intressanta bloggposter inom hur sociala medier används av B2B-företag.

LinkedIns grupper är bland det mest användbara i verktyget tycker jag. Det är inte användbart bara för att knyta nya kontakter med människor med samma intressen och hålla koll på vad som skrivs inom olika ämnen - det ger också en möjlighet för företag att på ett väldigt enkelt sätt starta egna grupper för områden som de vill äga. Framförallt för B2B-företag kan det vara värdefullt eftersom det finns en stor relevant anändarbas på LinkedIn, som till viss del skiljer sig från andra forum. LinkedIns användare befinner sig ofta i karriären och har ofta beslutsfattande roller på något sätt. De kan vara inköpare av produkter och tjänster eller viktiga påverkare, som t ex oberoende konsulter. 

En stor skillnad mot exempelvis Facebook är också att användarna på LinkedIn använder det för sitt arbete på något sätt, antingen för att stärka kontaktnätet eller för att arbeta effektivare. Det företagen behöver göra är därför att ta reda på hur de kan hjälpa sina målgrupper i sitt arbete, med LinkedIn som plattform.

Några tips för dig som vill använda LinkedIn för kommunikation:

• Identifiera vilka dina målgrupper är på LinkedIn och vilka grupper de är aktiva i. Du kan också kontrollera vilka andra sociala plattformar de är aktiva på - många sammankopplar idag LinkedIn med t ex Twitter och sin blogg om de bloggar. Här kan man skapa en "social karta" över sina målgrupper.
• Kartlägg hur dina målgrupper vill ha hjälp. vilka frågor ställer de och vilka problem har de? Vilka konferenser går de på?
• Engagera dig med dina målgrupper i de grupper de är aktiva
• Starta egna grupper för områden som du vill äga (om det finns potential för det och det kan göras tidseffektivt - liksom andra sociala medier så kräver det engagemang och tid)
• Jobba integrerat med andra plattformar - utforska hur du kan dra nytta av att överföra kommunikationen från LinkedIn till Twitter/Facebook/Blogg och fysiska möten - och vice versa

Hur mycket SEO bör kommunikatören kunna?

Sökmotoroptimering  eller SEO (Search Engine Optimization) är något som blir allt mer nödvändigt för yrkesverksamma inom PR och kommunikation att bemästra. Sökmotoroptimering har gått från att för några år sedan varit något som endast tech-geeks pratade om till något som alla som arbetar med kommunikation på nätet måste tänka på på något sätt. Att lära sig grunderna om sökmotoroptimering är idag inte svårt, det finns många pedagogiska sajter på området. Magnus Bråth har exempelvis på bloggen Sökmotorkonsult.se tagit fram den utmärkta guiden SEO-skolan där han beskriver de grundläggande stegen för att göra det lättare att hitta ditt material via sökmotorer.

Jag måste förtydliga att jag själv inte är någon expert på just sökmotoroptimering, det finns däremot många duktiga svenskar på området. Nikke Lindqvist, som själv är mycket duktig på SEO,  ger en bra lista på kompetenta svenska SEO-konsulter om ni vill hitta sådana.

I och med att PR- och kommunikationsarbete i allt större utsträckning består av att formulera och kommunicera budskap via internet så blir arbetet med att "skriva för sökmotorerna" allt viktigare för alla kommunikatörer. Det finns förstås specialiserade proffskonsulter att anlita på området, men jag tror att vi alla bör lära oss grunderna, eftersom sökmotoroptimering är någonting som vi egentligen redan gör varje dag när vi producerar en text som ska publiceras på webben - mer eller mindre medvetet och mer eller mindre framgångsrikt.

Då uppstår frågan hur mycket måste egentligen jag som kommunikatör kunna om sökmotoroptimering?

Sökmotoroptimering handlar i grund och botten om att "hjälpa Google att hjälpa dina målgrupper att hitta till din sajt", som Nikke Lindqvist skriver i posten Det handlar inte om att lura Google.Det kan man göra på flera olika sätt, det handlar dels om hur man skriver och använder länkar och taggar t ex, men också om hur sajterna är byggda i olika nivåer osv. För mig som PR-person är sajt-meckandet inte det primära, utan jag fokuserar här på vad jag tycker och tror att kommunikatören kommer att behöva kunna idag.

Det finns då några generella råd som jag tycker att alla som arbetar med PR, kommunikation och textproduktion för webben bör kunna:

• Bygg ditt företags prioriterade söklista - identifiera ett antal begrepp som din organisation vill äga på sökomotorerna. Det kan vara generiska begrepp för att hitta ditt företag eller specialiserade begrepp för just dina USP:ar. Viktgt dock att det utgår från faktiskt sökbetéende.
• Kommunicera de prioriterade begreppen genom alla kanaler. Även vid tillfällen då du inte producerar det själv för webben, t ex vid mediaintervjuer initerade av företaget, kan du söka att kommunicera det i begrepp relevanta för sökmotorerna och hoppas att journalisten i fråga citerar dig rätt. Skillnaden mot att kommunicera "vanliga" budskap är att man här i första hand utgår från vad människor i allmänhet söker efter på webben.

I texter som exempelvis artiklar, pressreleaser, case stories etc finns det några enkla grepp:

• Gör dig sökbar redan i rubriken - textens rubrik är en mycket viktig faktor för sökbarheten och du bör använda begreppet som du vill äga och tror att folk söker på redan här. Det som många företag gör fel är att de väljer rubrik efter för hur de själva vill bli eftersökta snarare än efter hur människor verkligen söker information. Om du vill att texten ska vara sökbar på webben, använd enkla begrepp som folk faktiskt söker efter.
• Skriv det viktiga tidigt i texten och skriv det ofta - Ytterligare knep för att göra en text sökbar är att ta upp de begrepp du vill äga tidigt i texten och skriva dem ofta i texten. Sökmotorerna bedömer texter som tar upp begrepp tidigt och många gånger som relevanta. Dock så finns det en gräns även för detta - om du "spammar" söktermer i en text kommer sökmotorn att genomskåda dig och bedöma detta som just spam.
• Länka och tagga rätt begrepp - satsa på att tagga och länka från just de begrepp som du vill bli eftersökt på, det får sökmotorerna att ranka innehållet som viktigare när någon söker efter dessa begrepp. Likaså underrubriker, fetstil, understrykningar och kursiv stil för begreppen gör det mer prioriterat av sökmotorerna.

Det var alltså några grundläggande tips när det gäller sökmotoroptimering för verksamma inom PR och information. Inte heltäckande på något sätt, utan snarare ett minimikrav på vad jag tror att PR-och kommunikationsfolk måste kunna i framtiden. Ni får gärna bidra med era tankar!

Lyssnar du på rätt sätt?

SvD skrev igår en artikel med rubriken "Facebook är företagens nya fokusgrupp". Rubriken är lite missvisande, artikeln handlar om hur företag allt oftare övervakar sociala medier för att hålla koll på vad som skrivs om det egna företaget - och just Facebook är nog den form av sociala medier där företagen har svårast att bevaka vad som skrivs (i varje fall i statusuppdateringarna).

Hur som helst visar artikeln att samtliga av de tio storföretag som SvD ringt runt till på något sätt övervakar vad som sägs om dem i sociala medier. Jag hade blivit förvånad om det inte varit så med tanke på storleken på företagen och hur viktiga de sociala medierna idag blivit i opinionsbildningen.

Den stora frågan är dock vad som görs med med informationen som samlas in. Många företag har idag varken tid eller kunskap för att analysera och använda informationen på rätt sätt.

Omvärldsbevakningen består i mina ögon av två steg - 1) insamling av information och 2) att använda den på rätt sätt:

1) Informationsinsamling: Att samla in information om vad som skrivs i de sociala medierna kan göras på några olika sätt. De flesta använder säkert en RSS-läsare som t ex Google Reader och kanske någon form av dashboard-lösning som t ex Netvibes. Genom att sätta upp en RSS-feed på exempelvis bloggsökmotorn Twingly och i Twitter Search kan man dessutom hålla koll på vad som sägs på bloggar som man inte upptäckt tidigare och på Twitter. Ytterligare sätt att omvärldsbevaka den sociala webben som dykt upp på senare tid är Twingly Channels där du kan övervaka kanaler (som omfattar bloggar, Twitter och andra verktyg) inom vissa ämnen. Dessutom bör man hålla koll på relevanta användarforum förstås. Alla dessa verktyg är gratis och det kanske räcker för mindre/medelstora företag som inte har så många sociala diskussioner att bevaka.

För större företag så uppstår oftast behovet av att prenumerera på någon övervakningslösning från en professionell leverantör. Framförallt är det förmågan att leverera alla resultat på ett ställe, rangordna dem efter relevans, jämföra sökresultat över tid och mellan företag och generera rapporter på resultatet som är fördelen med dessa. Det finns en mängd lösningar på marknaden för den här typen av övervakning.Radian 6 och Alterian (tidigare Techrigy) är kanske de mest internationellt kända och i den här artikeln presenteras ytterligare några alternativ. Problemet med de här lösningarna är att de oftast är utvecklade för att täcka de stora marknaderna, så resultaten man får i Sverige är sällan riktigt bra. De senaste åren har det dock tillkommit lokala spelare som har utvecklat verktyg som täcker Sverige på ett bra sätt. Jag testade själv nyligen det lokalt utvecklade Silverbakk mot den internationella konkurrenten Meltwater Buzz (baserad på Techrigys lösning och därmed väldigt lik Techrigy, för er som använt det tidigare). Här gick Silverbakk segrande ur striden med bred marginal. Framförallt är det lokalanpassningen som ger mer relevanta resultat, och även prisbilden är mer human om man vill börja i mindre skala. Dessutom ger Silverbakk färre spam-bloggar i resultaten (dessa kan visserligen blockeras men det är ändå ett besvär). Den enda fördelen jag kan hitta för Meltwater Buzz är möjligheten att göra mer avancerade "drill downs" på historisk data, men det uppväger på intet sett Silverbakks fördelar i övrigt.

2) Användning av insamlad information

Information som samlats in genom övervakning kan användas på ett antal olika sätt. Ofta hamnar företagen i ett informationsöverflöd och kan därför inte se skogen för alla träden. Därför kan det vara bra att sätta konkreta mål för din övervakning, det kan t ex vara att identifiera de 30 viktigaste påverkarna inom ett visst område, att identifiera 5 nya idéer för produktutveckling, 5 största problemområdena som diskuteras eller kartlägga de 20 viktigaste bloggarna för er.

Här är några områden där jag ser att företagen ofta kan utveckla sättet de arbetar med insamlad information:

• Identifiera viktiga diskussioner på nätet som diskuterar företaget, dess produkter och konkurrenter
• Jämförelser mot konkurrenter på hur väl man positionerat sig på viktiga områden.
• Identifiera möjliga problem och sätt upp "larmfunktioner" för att agera snabbt då problem uppstår
• Samla in idéer för produktutveckling och utveckling av arbetsprocesser
• Identifiera viktiga målgrupper och påverkare inom ditt område (kan vara kunder, samarbetspartners, politiker, forskare, sakkunniga, oberoende konsulter etc). De sociala medierna gör det också möjligt att kontrollera dessa personers "vänner" och "följare" för att hitta fler personer inom just det område du är intresserad av.
• Inled dialog: När ett företag har kartlagt vilka de viktiga målgrupperna och påverkarna är kan det vara dags att inleda en dialog. Det är dock viktigt att det görs på rätt sätt. Människor tycker oftast inte om att känna sig övervakade så försök att starta dialogen genom att diskutera ett gemensamt ämne eller intresse, ställ gärna en fråga om innehållet. "Relation först, Nytta sen" är en bra devis när det gäller att engagera sig genom sociala medier. När det gäller företags kommunikation med bloggare så bör man som företag fråga bloggare om de vill ta emot pressmaterial innan man skickar, annars blir det bara spam. Och LÄS de bloggar ni kommunicerar med så ni vet vad de skriver om och kan anpassa det ni vill kommunicera om efter innehållet.

Det finns alltid massor att skriva om det här ämnet så det känns oftast som att man bara skrapar på ytan. Hur som helst så är det här något som 90 procent av svenska företag behöver bli bättre på så jag lär få anledning att återkomma till ämnet :)