Online Marketing Blog skriver ett intressant inlägg om vad företag bör tänka på när de startar sin satsning på social media. Det jag tycker är högintressant i inlägget är diskussionen om vem som egentligen äger området social media på ett företag.
Som PR-konsult diskuterar jag ofta med svenska företag hur man kan utnyttja social media i samverkan med PR. Generellt sett anser jag att kunskapsnivån om sociala medier fortfarande är låg bland svenska företag - både vad gäller vad begreppet ”sociala medier” innebär och hur konkreta verktyg, som t ex sociala nätverk, wikis, mikrobloggar och virtuella världar fungerar. Det finns förstås organisationer som har lyckats väl med sina satsningar på sociala medier. De flesta solskenshistorierna kommer dock fortfarande från det stora landet i väst. Mitt intryck är att många svenska organisationer som inleder en satsning på sociala medier gör det genom någon eldsjäl på företaget som har ett personligt intresse för sociala medier, och ser hur det kan effektivisera någon funktion som ligger nära den personens ansvarsområde. Föga strategiskt eller integrerat alltså.
Forresteranalytikern och flitige bloggaren Jeremy Owyang skriver om företagens olika sätt att ta sig an sociala medier och delar in det i tre olika tillvägagångssätt:
”The Tire” – Social media anammas av användarna på gräsrotsnivå snarare än från centralt håll. Det kan vara t ex för ett eget affärsområde eller en supportfunktion. Här befinner sig enligt min åsikt majoriteten av svenska företag som börjat engagera sig i sociala medier.
”The Tower” – Policy och användning av sociala medier styrs av ett centralt team, som sedan ska etablera subgrupper och ambassadörer för olika funktioner. Nackdelen är att det kan bli något ”användarfrånvänt” om den centrala funktionen inte är lyhörd gentemot användare och dem som har daglig kundkontakt.
”The Wheel” – Policys, infrastruktur och riktilinjer sätts centralt, men konversationer i organisationens yttre gränssnitt uppmuntras. Information och feedback snurrar som i ett hjul mellan central funktion och gräsrotsnivå. Total transparens däremellan råder.
Jeremy Owyang beskriver dessa områden som helt skilda tillvägagångssätt att börja använda sociala medier, men jag tycker också att det finns viss logik i att se det som en mognadsfas. Företaget går från en låg kunskapsnivå och anarkistiskt gräsrotsstyre, till en mer tydligt styrd och transparent användning av sociala medier. Den stora frågan är då hur man tar sig från ”The Tire” till ”The Wheel”? Det krävs som synes en fin balans mellan att våga öppna upp för transparens och öppen kommunikation, samtidigt som riktlinjer och infrastruktur etableras och styrs centralt.
En nyckelfråga för angreppssättet är var det definitiva ansvaret förläggs – Vem bör äga sociala medier på företaget? Det saknas ett facit på den frågan. Beroende på verktyg och användningsområde kan det vara informationsansvarig, marknadschef, HR-chef, IT-chef osv osv. Det som är klart är att det krävs ett intresse för kommunikation, sociala medier, samt befogenhet att förändra.
Jag mottar gärna era åsikter här – vem tycker ni bör äga området sociala medier på företaget? Och hur kan man som företag hitta den rätta balansen mellan öppen transparens och central styrning i användningen av sociala medier? Finns lyckade svenska exempel?
Den amerikanske presidentkandidaten Barack Obama är utan tvekan en kille som fattat vikten av sociala medier. Ett exempel är hans framgång på Twitter. Enligt rankingsajten för Twitter, TwitDir, är han nr 3 när det gäller antalet "followers" med drygt 34 000 i skrivande stund. (Kan jämföras med Hillary Clinton som har drygt 4 000 och John McCain som har drygt 1000). Han har också framgångsrikt använt wikis för att samordna kampanjarbetet, som ReadWriteWeb skrivit om tidigare i år. 
