Carl Bildt har varit techie-ministern sedan tidigt 90-tal. Bland annat började han 1994 skriva ett veckobrev i mejlform, långt innan gemene man hade fått sin första mejladress (2 år innan min första...) eller hört talas om internet för den delen. Sedan drygt två år har Bildt bloggat på engelska, och den 30 december förra året skrev han följande om sin bloggs framtid:
It is not easy to combine blogging with having an official position. Your worlds are scrutinzed in a somewhat different way - as indeed they should be. It’s really the difference between being an observer of politics and an active participant in some of the same events. And the two roles are very different, with blogging fitting better with the first than with the second of these two functions.
Att kombinera en hög regeringsposition med öppna kommentarer och direktpublicering, som bloggande innebär, är komplicerat - det säger sig självt. Men det gör också det hela så intressant. För samtidigt som det är komplicerat så är möjligheterna oerhörda för någon i Bildts ställning, som ger sig in i konversationen och låter läsarna kommentera fritt. Han kan också visa såväl transparens som auktoritet och passion.
Den 28 januari i år skrev Bildt sitt första inlägg på svenska och den senaste veckan har utrikesministerns olika affärer fört upp hans blogg till toppen av mediaagendan. Igår small det så till när förre SvD-chefred Torekull skrev ett debattinlägg om att Bildt pratar för mycket på sin blogg.
Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar
motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på
näsan, berömmer sig själv.
Att Bildt talar direkt till medborgarna är snarare en möjlig lösning. Lösning på medborgares politikerförakt och missförstånd av politkers vardag och arbetsbörda.
På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin
egen utgivare.
Kommentarsfunktionen är en unik möjlighet för medborgarna att prata med Bildt. Skulle Bildt ta bort kommentarsfunktionen eller strunta i att besvara dem fanns det grund för Torekulls uttalande om att utrikesministern står oemotsagd. Så länge han tillåter kommentarer fungerar hans blogg som ett diskussionsforum som svensk politik aldrig tidigare upplevt.
SvDs PJ Anders Linder var en ur de traditionella medierna som försvarar Bildt med en klarsynt analys av bloggens betydelse (när man läser hans citat nedan kan man nästan tro att han satt med på vårt seminarium senast).
Bloggande möjliggör en direkt kommunikation mellan folkvalda och
allmänhet. Är det ett problem? Jag tror att det är svårt att hitta
någon utanför journalistskrået som tycker det. Självklart finns ett
legitimt intresse hos människor att höra en makthavares egen version av
läget.
Det scenario som Torekull målar upp som ett skräckexempel ser jag som en fullkomlig utopi i positiv bemärkelse.
Hur skulle det se ut om varje minister med
regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna
tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och
kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida?
Sammantaget tror jag att Bildts blogg utgör början på en ny bloggvärld i Sverige. Det som tidigare varit en trevande och rätt omogen bloggosfär, med lite förståelse från det ickebloggande Sverige, kommer i och med Bildt-debatten förhoppningsvis få upp en helt ny syn på bloggens möjlighet. Och inte nog med det, med lite tur kommer de lära sig att uppskatta den transparenta kommunikationen.
Även Beta Alfa kommenterar var bloggen passar in i mediasamhället.
Andra bloggar om: Carl Bildt, bloggosfären, Bertil Torekull, transparens, DN, SvD
